För några nätter sedna hade jag en riktigt obehaglig fröm om marknadsföring. För att göra lite reklam för Drutten och Plutten - Människa sökes! som jag varit med och skrivit, skulle jag sjunga i en kyrka. Jag kan inte sjunga överhuvudtaget, och kunde det inte i drömmen heller. Men jag hade bestämt mig för att jag skulle göra det ändå, för att det skulle vara bra för bokförsäljningen. När jag kom dit och såg hur mycket folk det var där, och kom på att jag inte ens hade lärt mig texten till låten jag skulle sjunga blev jag så nervös att jag skyllde på halsont och ställde in allt. Hade det varit på riktigt hade jag förstås aldrig ens sagt ja till att sjunga. Nog för att det är bra att jobba lite med marknadsföring, men där går gränsen! (Den går till och med bra mycket tidigare än så...)
Ha en bra dag!