Författarintervju 6

2 kommentarer
Det här inlägget är tidsinställt eftersom jag är ledig, men lämna gärna en kommentar ändå!
 
Sommarens sjätte intervju är med Anna-Karin Andersson, som inte bara är författare utan också arkeolog. Två riktigt coola yrken, tycker jag, 
 
Hon har också jobbat en hel del med en illustratör som jag känner väl, nämligen Emmalill Frank som jag gör serien om Dolly Detektiv med!
 

1. Hur fick du iden till boken om osynliga faror?

 Mina idéer till böcker kommer nästan alltid utifrån någon historisk plats eller föremål som drar i gång fantasin. Ofta slår ideerna ned med stor kraft och i princip är hela historien där på en gång. 
 
Med Klara och Simons handbok i hur du bekämpar osynliga faror var det dock lite annorlunda. Jag hade ett tag funderat på en historia om rädslor och att man borde skriva en bok som behandlar rädslor på ett roligt sätt. Sen hände inte så mycket förrän en morgon några veckor senare. Jag vaknade med meningen "Om du ska bekämpa osynliga faror är det tre saker du behöver, en håv, en glasburk och en pipett." inuti huvudet. Orden malde fram och tillbaka och meningen spelades gång på gång upp som en LP-skiva med hack i. Det blevstartskottet till boken. När jag skyndade mig ut till datorn för att skriva ner meningen, kom resten av berättelsen också. Hela första utkastet till boken skrevs samma morgon. 
 
Under redigeringen ändrades sedan pipett till tuschpenna, för hur många barn vet egentligen vad en pipett är?. 
 
 

2. Hur hittade du Emmalill, som illustrerat boken?

Emmalill och jag blev ihopparad av förlaget. Jag letade illustratör till boken Osynliga faror och fick några förslag på illustratörer som skulle kunna passa. Det räckte med att se första illustrationen av Emmalill så visste jag att om den tjejen vill illustrera boken, så skulle det vara perfekt! Hon hade både tid och lust, och hittade direkt känslan och utseendets hos de Osynliga farorna. Faktiskt så skapade hon, utan att vi diskuterat igenom det innan, precis sådana monster som jag sett framför mig när jag skrev boken. 
 
 
 
Nu jobbar vi tillsammans i flera projekt och det närmaste nu är en bok som heter Flyga hem som kommer på Idus förlag i sommar. 
 
Eftersom vi bor i Småland båda två så har vi gjort en del biblioteksbesök tillsammans, samt har haft två releaser gemensamt. Det är fantastiskt roligt med samarbete!
 
 

3. Hur har du användning av ditt yrke som arkeolog när du skriver böcker? 

Jag skulle vilja säga att mitt yrke som arkeolog är det som många gånger gör att en berättelse kommer till. Min fantasi triggas av ett stenröse, en ruin, en gammal väg eller liknande. I skuggan av Blå Jungfrun kom till exempel till utifrån ett arkeologiskt forskningsprojekt som jag driver tillsammans med några kollegor på ön Blå Jungfrun i Kalmarsund.  
 
Jag utgår många gånger från arkeologiska platser, eller arkeologiska föremål, som jag känner väl. När det gäller I skuggan av Blå Jungfrun visste jag därför hur det kändes att ligga alldeles ensam i vaktstugan när vinden viner runt knuten, hur sanden kändes under klippöverhänget, och hur lätt det är att snubbla på rötter på väg upp till grottorna. 

I en av mina kommande böcker 
Piratens hemlighet - en arkeologideckare (Idus förlag hösten 2016) så utgick jag och Ulrika Söderström som är medförfattare och arkeolog, från kulturlandskapet och de lämningar som finns runt omkring oss. Vi ville skriva en bok som väver samman en spännande deckarhistoria med fakta om arkeologiska lämningar som finns i landskapet. I slutet av varje kapitel i boken finns därför ett faktauppslag som handlar om det som varje kapitel utspelar sig omkring. 
 
T.ex finns ett kapitel där barnen letar efter en nyckel vid en gammal torpruin. Då får man i slutet lära sig hur man själv kan leta upp ruiner av gamla torp i skogen (och tro mig det finns massor när man bar vet vad man ska titta efter!). I ett annat kapitel blir barnen inlåsta i en krypta i en kyrka. I slutet av det kapitlet får man lära sig mer om hur människor förr i tiden kunde bli begravda under kyrkogolv, och varför gamla gravstenar har dödskallar ingraverade. 
 
Jag tror verkligen på att väva samman fakta och fiktion, att väva in kunskap och vetenskap i en spännande berättelse. På det sättet kan man sprida kunskap på ett roligt, spännande och lättillgängligt sätt. Så, svaret på frågan är att jag använder mig av mitt yrke som arkeolog i princip hela tiden när jag skapar berättelser. 
 
 
 
Jag ser i alla fall fram emot Anna-Karins arkeologdeckare! Anna-Karin har skrivit fler böcker än de som nämns i den här intervjun, och de kan du läsa om på hennes hemsida
 
Välkommen tillbaka nästa måndag för en till författarintervju!
 
1 Pia Widlund:

skriven

Fin intervju!!

2 Pia Widlund:

skriven

Va många fina barnböcker det kommer nuförtiden. Hoppas alla barn tar sig tid att läsa dom!