Här kommer del två av intervjun med Anna Gable, som har skrivit Ghost, Drugs & Rock n´Roll. Jag hoppas att ni inte missade den första delen, som jag publicerade igår?
Du har valt att ge ut sina böcker själv. Vad var det som gjorde att du valde det?
Jag började med att söka till några mindre förlag, men de vågade inte satsa på en debutant (en del sa det rent ut, andra med sedvanliga omskrivningar). Jag hade inte råd att kopiera drygt 600 sidor, så en helg satte jag mig och skrev ut den, blad för blad, dubbelsidigt och i tvåspalt. Jag hade fått lov att lämna in ett pappersmanus på det sättet. Och så bar det av till Piratförlaget. Där gick manuset till en andra läsning, vilket är en kvalitetsstämpel, det duger för utgivning, men sedan ska de ju besluta om vilka som gått vidare som de ska satsa på och här valde man att komma ut med någon semikändis blogg istället. Det där med att det är enklare att få ut böcker om man är känd från något annat sammanhang än om man har utbildning i att skriva gjorde mig lite sur och vid det här laget hade jag också lärt mig att den stora skillnaden på etablerat förlag och egenutgivning var om man enkelt hamnade i hyllorna hos de stora boklådorna. Marknadsföringen måste man ändå ta tag i själv. Det satte sig någon lite gubbe bakom örat på mig och sa att "Nu sjutton gör du det här. Nu ska den bara ut!" och givetvis var jag inte sen att lyssna på den rösten.
Jag hade anlitat två olika lektörer under resans gång, så jag hade redan manglat texten med två proffs (att det blev två beror på att jag gjorde en så omfattande omarbetning, bland annat med sju nya kapitel, efter den första lektören, så jag ville inte lämna något åt slumpen utan verkligen ge manuset en bra chans). Jag tyckte altså att jag fått samma hjälp som om jag haft en förlagsredaktör och med tryggheten av den där andra läsningen så valde jag att ge ut den själv. Med detta har jag inte stängt några dörrar, just nu söker jag en agent för att så många drar i mig och frågar efter översättningen och jag kan inte översätta själv (dels ska man bara översätta till sitt modersmål, men sedan handlar det ju inte om att bara kunna två språk bra, utan man ska dessutom kunna transformera mellan språken och förstå författarens känsla. jag ser dock inget som "finare" än det andra när det gäller förlag kontra egenutgivning. Det viktigaste är ju vad läsarna säger, om de gillar boken. Det kan till och med vara så att det är roligare att läsa egenutgivet eftersom det blir större variation, det är inte bara deckare eller "zlatanböcker", vilket jag tycker är vad de flesta förlag satsar på. (Ja, det var att kategorisera grovt, men ett långt svar blir för långt, jag tror att du som läser detta begriper!)
Vad finns det för fördelar med att vara egenutgivare? Finns det några nackdelar?
Fördelarna är att man har total kontroll över sin utgivning. Jag är utbildad i grafisk form, och jag är petig, så jag tror nog att inlagan är lika genomarbetad som ifall ett stort förlag hade gjort den. Som jag skrev ovan har jag använt två lektörer, men jag har ju ändå fått välja själv vilka ord, meningar och så vidare som jag vill ha med. Det är också fantastiskt roligt att veta att jag har gjort hela produktionen själv. Hur det nu är så är det roligare att få höra att boken har ett läckert omslag ifall man själv har ritat det, och givetvis gäller detsamma för det allra viktigaste, själva berättelsen.
Nackdelarna är att det är svårt att nå utanför sitt nätverk. Jag har haft detta i åtanke hela tiden och jagat tillfällen där jag kan möta nya läsare. Jag har stått på mässor, bibliotek, festivaler, musikersammankomster och liknande. Jag har också fått prata på tillställningar för skrivande, varit med i radio, har några tidningsintervjuer på gång med mera. Visst vore det enklare om boken med automatik fanns hos de stora kedjorna, men jag har å andra sidan mött många trevliga fristående bokhandlare som har tagit in den, som Science Fiction-bokhandeln i Stockholm, Vattumannens bokhandel och Drottninggatans bokhandel i Uppsala bara för att nämna några av de första som nappade. Jag tror att man kan vända nackdelarna om man jobbar hårt, brinner för sin bok och har lite okonventionella idéer kring marknadsföring. Det handlar mest om ens egen inställning och om att tro på sin produkt. Dessutom kan det vara värt att tänka på att till exempel Tolstoy var egenutgivare och flera andra stora namn finns i de leden både historiskt och i nutid. Det är alltså långt ifrån så att egenutgivning är en slasktratt för de som inte dög, istället tror jag att det är ett starkt växande alternativ för alla som har originella och spännande idéer och som vågar tro på dem.
Avslutande ord
Eftersom jag nu kom in på tips och eftersom jag även själv jobbar som lektör och skrivcoach åt andra så vill jag avrunda med några råd till alla er som vill börja skriva. Först av allt: skaffa dig hela verktygslådan så tidigt som möjligt. Lär dig allt från grammatik och ordförråd till olika skrivtekniker (perspektiv, tempus, dialog med mera) samt olika arbetssätt. När du sedan har din låda full, välj vad du vill använda till ditt manus, bryt mot reglerna, men bara om du kan dem, och skriv hellre en kort stund ofta än långa stunder sällan (då slipper du börja med att sätta dig in i vad som hänt inför varje pass, utan kan ha det i huvudet). Jag förespråkar också att man lär sig sina karaktärer bra, så att det blir som att tänka på en nära vän. Du bör veta hur de reagerar om de blir ställda mot väggen (Gråter de? Slåss de? Eller börjar de kanske skratta hysteriskt? etc.), vad de ser på bio, vad de har för ovanor, vad som får dem att skratta och framför allt, vad de har för drivkraft. Om du sedan inte använder all denna information i ditt manus spelar ingen roll, för vet du mycket om dem kommer det att hjälpa dig att göra dina karaktärer trovärdiga (och då handlar det även om fantasifigurer, skriver du om en drake, ja vad får draken att skrocka gott då?). Källforska noga, det duger inte att gissa hur något fungerar, eller ens om en viss buss går på en viss gata, för någon av dina läsare kommer att veta och reta sig på texten om du har gissat fel. Om det däremot märks att du har gjort ditt bästa och kan ditt ämne men missar en detalj så har läsaren betydligt större vilja att förlåta. Och till sist ska jag säga emot mig själv, men jag tror nog att du förstår vad jag menar med detta: skriv för att det är skoj! Pressa inte fram något. Visst, det är ett hantverk och ingen blir författare som inte sätter sig ned och har arbetstider för sitt skrivande, men är det inte skoj blir det sällan bra. Dagar när det tar emot kan du redigera eller korrläsa. Ju längre in man kommer i ett manus, desto roligare blir det dock, så de första kapitlen kan man få kämpa mer med. Ge inte upp och lycka till!
Anna bloggar på zorfrock.blogspot.se, som jag länkat till i början av inlägget också.
Ha en härlig dag!
skriven
Boken är mycket trovärdigt skriven, då Anna både är musiker och har erfarenheter att turnera och svårigheterna det kan innebära, kan vara relationer till flick/ pojkvänner, bandmedlemmar eller bara livet 'on the road'. De spöklika sekvenserna, ger boken ett nytt skikt, och en sub+story, vilket gör boken mer intressant, och inte bara en 'run of the mill sex-and-drugs-and-rock'n'roll' story. En bra debut roman och läsvärd.