Det här inlägget är tidsinställt eftersom jag är ledig, men lämna gärna en kommentar ändå!
 
Sommarens nionde, och sista, författarintervju är med Emmalill Frank. Hon har illustrerat många fina böcker, som de om Dolly Detektiv till exempel. 
 
Hon har också gjort en helt egen bok, som handlar om något jag tror att många barn i förskolan funderar på. Vad gör fröken på natten?
 
 
 
1. Hur fick du iden till boken?
 
Jag var uppe och hälsade på min gudson med familj i Linköping. Och vi pratade om vad dom hade gjort på förskolan. Då berättar Charlie att han har en kompis som skulle sova på förskolan. Så sa vi att det kan man inte, för det är ju ingen där på natten. Jo, sa Charlie, fröken är ju där. Och vi förklarade att fröken gick hem när alla barnen gått hem. Det tyckte Charlie var jättekonstigt. Och då kom jag på denna iden.
 
2. Kom du på texten eller bilderna först, eller båda samtidigt?
 
Jag kommer nog på det lite samtidigt, eftersom jag ser allt i bilder så växer texten fram med bilderna.
 
3. Hur gick det till när manuset blev antaget?
 
Jag skickade det till dom 5 största förlagen. Då jag tror dom har behöver ha längre tid att läsa igenom alla manusen för att kunna ge svar. Samtidigt så förberedde jag ett mail till Idus förlag. Jag har ju jobbat med dom innan, så jag tänkte att jag väntar lite med att skicka det. Om dom såg att det var från mig så kanske dom trodde att det handlade om dom andra böckerna, och där med få ett försprång. Samma dag som jag blev refuserad av det sista stora förlaget tryckte jag direkt på sänd eftersom mailet med allt var så väl förberett till Idus. Sedan åkte jag och min man in och handlade. Och när vi kom hem hade jag så ont i mina fötter att jag låg med dom i högläge på köksoffan och grät. Då plingade det i min mailkorg och det var från Idus. Hon skrev att det var nog ingen som fått ett så snabbt svar tidigare och att dom ville ge ut min bok. Då grät jag ännu mer fast av lycka, så min man blev helt förvirrad.
 
4. Tycker du att det är lättare eller svårare att göra illustrationer till din egen text än någon annans?
 
​Mycket lättare med min egen text. Eftersom text och bilder växer fram tillsammans så går det typ på en 1-­2 dagar att göra bilder till sin egen bok. Bilderna är ju klara från första stund i mitt huvud. Jag har alltid lite prestationsångerst när jag illustrerar åt andra. Livrädd att dom ska ogilla mina bilder. Men det är något som blir bättre och bättre. Men jag älskar att få göra både och.
På Emmalills hemsida finns mer information om henne, och om de böcker hon skrivit. 

 

Välkomna tillbaka nästa måndag, för ännu en intervju! Dock inte en författarintervju, utan något lite mer ovanligt... 

Författarintervju 9

Författarintervjuer Kommentera
Det här inlägget är tidsinställt eftersom jag är ledig, men lämna gärna en kommentar ändå!
 
Sommarens nionde, och sista, författarintervju är med Emmalill Frank. Hon har illustrerat många fina böcker, som de om Dolly Detektiv till exempel. 
 
Hon har också gjort en helt egen bok, som handlar om något jag tror att många barn i förskolan funderar på. Vad gör fröken på natten?
 
 
 
1. Hur fick du iden till boken?
 
Jag var uppe och hälsade på min gudson med familj i Linköping. Och vi pratade om vad dom hade gjort på förskolan. Då berättar Charlie att han har en kompis som skulle sova på förskolan. Så sa vi att det kan man inte, för det är ju ingen där på natten. Jo, sa Charlie, fröken är ju där. Och vi förklarade att fröken gick hem när alla barnen gått hem. Det tyckte Charlie var jättekonstigt. Och då kom jag på denna iden.
 
2. Kom du på texten eller bilderna först, eller båda samtidigt?
 
Jag kommer nog på det lite samtidigt, eftersom jag ser allt i bilder så växer texten fram med bilderna.
 
3. Hur gick det till när manuset blev antaget?
 
Jag skickade det till dom 5 största förlagen. Då jag tror dom har behöver ha längre tid att läsa igenom alla manusen för att kunna ge svar. Samtidigt så förberedde jag ett mail till Idus förlag. Jag har ju jobbat med dom innan, så jag tänkte att jag väntar lite med att skicka det. Om dom såg att det var från mig så kanske dom trodde att det handlade om dom andra böckerna, och där med få ett försprång. Samma dag som jag blev refuserad av det sista stora förlaget tryckte jag direkt på sänd eftersom mailet med allt var så väl förberett till Idus. Sedan åkte jag och min man in och handlade. Och när vi kom hem hade jag så ont i mina fötter att jag låg med dom i högläge på köksoffan och grät. Då plingade det i min mailkorg och det var från Idus. Hon skrev att det var nog ingen som fått ett så snabbt svar tidigare och att dom ville ge ut min bok. Då grät jag ännu mer fast av lycka, så min man blev helt förvirrad.
 
4. Tycker du att det är lättare eller svårare att göra illustrationer till din egen text än någon annans?
 
​Mycket lättare med min egen text. Eftersom text och bilder växer fram tillsammans så går det typ på en 1-­2 dagar att göra bilder till sin egen bok. Bilderna är ju klara från första stund i mitt huvud. Jag har alltid lite prestationsångerst när jag illustrerar åt andra. Livrädd att dom ska ogilla mina bilder. Men det är något som blir bättre och bättre. Men jag älskar att få göra både och.
På Emmalills hemsida finns mer information om henne, och om de böcker hon skrivit. 

 

Välkomna tillbaka nästa måndag, för ännu en intervju! Dock inte en författarintervju, utan något lite mer ovanligt... 

Det här inlägget är tidsinställt eftersom jag är ledig, men lämna gärna en kommentar ändå!
 
Sommarens åttonde författarintervju är med Anna Jakobsson Lund, som inte bara är författare utan till och med har ett eget förlag. Tredje principen och Aldrig ensamma är de första två delarna i hennes dystopiska trilogi. 
 
 
 
 
 
1. Vad var det som fick dig att ta steget till att ge ut din dystopiska trilogi på eget förlag? 

Jag hade försökt den vanliga vägen, och skickat manuset till de största förlagen. De flesta hade manuset uppe för diskussion, även om det slutade med att de tackade nej. Jag trodde själv väldigt mycket på min historia, och att det behövdes den här typen av mer medveten, skarpare dystopi för ungdomar.

Något år tidigare hade jag gett ut en relationsroman och jag visste att jag hade lärt mig massor av alla misstag jag gjorde med den, så jag var väldigt sugen att testa igen. Men det var läskigt att ta beslutet. Egenutgivning är ju inte lätt.

Jag visste redan från början att om jag skulle ge ut boken själv skulle det vara med en så hög kvalitet som möjligt. Målet har hela tiden varit att du ska kunna lägga min bok bredvid en som är utgiven på ett stort förlag, och inte se någon skillnad. Det gör att jag lägger ner väldigt mycket tid på historien och texten, och tar hjälp av jätteduktiga läsare för att göra den så bra som möjligt. Jag har också hjälp med layout och omslag av folk med toppkompetens.

Det är nog det som gör det värt allt slit, att när boken kommer så kan jag vara stolt över helheten, för jag ansvarar för allting.

 

2. Hur stor del av din arbetsdag lägger du på ditt skrivande?

Det varierar väldigt. Jag driver ett eget företag inom organisationsutveckling också, och när jag har mycket jobb med det behöver jag skriva mer på kvällstid. Men en bra vecka har jag möjlighet att skriva tre pass på ungefär tre timmar styck. Att driva förlaget tar ju också tid, och i perioder är det väldigt mycket som ska göras med att registrera böcker, ha kontakt med tryckeriet, marknadsföra och vara aktiv i sociala medier.

Ibland får jag dessutom chansen att komma ut i skolor och prata med elever om att vara författare, eller specifikt Tredje principen om de har läst den. Jag har gjort ett arbetsmaterial till den, så vissa skolor arbetar med den som en del av undervisningen. Det är jätteroligt att få träffa unga läsare och diskutera deras upplevelse. 

 

3. Berätta om din satsning på den engelska marknaden!

Att sprida sina böcker utanför Sveriges gränser är nog en dröm för många författare. Jag har valt att låta översätta Tredje principen själv och ska försöka sprida den ungefär som den har spridits i Sverige, genom att engagerade bokbloggare och andra tipsar om den. Det var också ett stort beslut, för det känns som om det skulle kunna vara ganska lätt att vara ”nöjd” med att böckerna får fin kritik och säljer okej i Sverige. Varför ge sig ut på en tuff internationell marknad då?

Men det var så mycket som klaffade att jag kände att jag var tvungen att testa. Genom kontakter träffade jag min översättare, som hade läst Tredje principen och älskat den. Tillsammans håller vi nu på att ta fram en engelsk version, och det är jättekul. Jag är väldigt inblandad i arbetet, som går till så att jag får fyra kapitel i taget översatta, och sedan får kommentera på det som känns knepigt. Det måste bli rätt nivå på texten, inte för formell. Och att räkna ut hur alla karaktärers röster låter på engelska är inte helt lätt. 

 
 
  
Anna bloggar tillsammans med två andra Annor (Ahlund och Arvidsson) på bloggen Anna skriver under, som du kommer till genom att klicka här. De har också en podd tillsammans, och länk dit hittar du på deras blogg. (Jag har också tipsat om den i våras!)
 
Välkomna tillbaka nästa måndag, för ännu en författarintervju! Dock inte en författarintervju, utan något lite mer ovanligt... 

Författarintervju 8

Författarintervjuer Kommentera
Det här inlägget är tidsinställt eftersom jag är ledig, men lämna gärna en kommentar ändå!
 
Sommarens åttonde författarintervju är med Anna Jakobsson Lund, som inte bara är författare utan till och med har ett eget förlag. Tredje principen och Aldrig ensamma är de första två delarna i hennes dystopiska trilogi. 
 
 
 
 
 
1. Vad var det som fick dig att ta steget till att ge ut din dystopiska trilogi på eget förlag? 

Jag hade försökt den vanliga vägen, och skickat manuset till de största förlagen. De flesta hade manuset uppe för diskussion, även om det slutade med att de tackade nej. Jag trodde själv väldigt mycket på min historia, och att det behövdes den här typen av mer medveten, skarpare dystopi för ungdomar.

Något år tidigare hade jag gett ut en relationsroman och jag visste att jag hade lärt mig massor av alla misstag jag gjorde med den, så jag var väldigt sugen att testa igen. Men det var läskigt att ta beslutet. Egenutgivning är ju inte lätt.

Jag visste redan från början att om jag skulle ge ut boken själv skulle det vara med en så hög kvalitet som möjligt. Målet har hela tiden varit att du ska kunna lägga min bok bredvid en som är utgiven på ett stort förlag, och inte se någon skillnad. Det gör att jag lägger ner väldigt mycket tid på historien och texten, och tar hjälp av jätteduktiga läsare för att göra den så bra som möjligt. Jag har också hjälp med layout och omslag av folk med toppkompetens.

Det är nog det som gör det värt allt slit, att när boken kommer så kan jag vara stolt över helheten, för jag ansvarar för allting.

 

2. Hur stor del av din arbetsdag lägger du på ditt skrivande?

Det varierar väldigt. Jag driver ett eget företag inom organisationsutveckling också, och när jag har mycket jobb med det behöver jag skriva mer på kvällstid. Men en bra vecka har jag möjlighet att skriva tre pass på ungefär tre timmar styck. Att driva förlaget tar ju också tid, och i perioder är det väldigt mycket som ska göras med att registrera böcker, ha kontakt med tryckeriet, marknadsföra och vara aktiv i sociala medier.

Ibland får jag dessutom chansen att komma ut i skolor och prata med elever om att vara författare, eller specifikt Tredje principen om de har läst den. Jag har gjort ett arbetsmaterial till den, så vissa skolor arbetar med den som en del av undervisningen. Det är jätteroligt att få träffa unga läsare och diskutera deras upplevelse. 

 

3. Berätta om din satsning på den engelska marknaden!

Att sprida sina böcker utanför Sveriges gränser är nog en dröm för många författare. Jag har valt att låta översätta Tredje principen själv och ska försöka sprida den ungefär som den har spridits i Sverige, genom att engagerade bokbloggare och andra tipsar om den. Det var också ett stort beslut, för det känns som om det skulle kunna vara ganska lätt att vara ”nöjd” med att böckerna får fin kritik och säljer okej i Sverige. Varför ge sig ut på en tuff internationell marknad då?

Men det var så mycket som klaffade att jag kände att jag var tvungen att testa. Genom kontakter träffade jag min översättare, som hade läst Tredje principen och älskat den. Tillsammans håller vi nu på att ta fram en engelsk version, och det är jättekul. Jag är väldigt inblandad i arbetet, som går till så att jag får fyra kapitel i taget översatta, och sedan får kommentera på det som känns knepigt. Det måste bli rätt nivå på texten, inte för formell. Och att räkna ut hur alla karaktärers röster låter på engelska är inte helt lätt. 

 
 
  
Anna bloggar tillsammans med två andra Annor (Ahlund och Arvidsson) på bloggen Anna skriver under, som du kommer till genom att klicka här. De har också en podd tillsammans, och länk dit hittar du på deras blogg. (Jag har också tipsat om den i våras!)
 
Välkomna tillbaka nästa måndag, för ännu en författarintervju! Dock inte en författarintervju, utan något lite mer ovanligt... 
Det här inlägget är tidsinställt eftersom jag är ledig, men lämna gärna en kommentar ändå!
 
Sommarens sjunde intervju är med en Linda Åkerström, författare som jag är sååå avundsjuk på, för hon ska få ge ut en pixibok. En pixibok!!! Det hoppas jag också på att få göra någon gång, men tills dess får jag väl nöj mig med att läsa Lindas! ;)
 
Hon har en bokserie utgiven på Idus förlag också, en deckarserie för barn. De böckerna kan ni passa på att läsa i väntan på pixiboken!
 

1. Hur fick du idén till din bokserie om Ödeckarna?

Jag ville skriva en deckarbok för barn i åldern 9-12. Både för att jag hade lust med det och för att mina egna barn hade typ läst slut på alla deckarserier på biblioteket. Jag tänkte att om de saknar fler sådana böcker så kanske det finns andra barn som också gör det. Jag hittade på ett gäng barn, satte dem i min uppväxtmiljö (en ö i Dalälven) och gav dem ett mysterium att lösa. Boken blev till slut tre böcker, men nu blir det nog inte fler i den serien. Tror jag.

Ödeckarna - Ingen vanlig tjuv är den första delen i serien!
 

2. Hur gick det till när du fick manuset till pixiboken antaget?

Jag hade skrivit ett bilderboksmanus som jag skickade in till Bonnier Carlsen. Efter ungefär tre veckor fick jag svar att de var intresserade av det, men undrade om jag kunde skriva om texten så att den passade formatet för en pixibok i stället. Det ville jag ju såklart och började jobba med texten. Den skulle skalas ner till hälften ungefär och ändå behålla kärnan i berättelsen. Kul men också svårt. Jag var rätt svettig innan jag var nöjd och vågade skicka tillbaka den, jag ville ju så himla gärna att det skulle gå vägen. Pixiredaktionen gillade min bearbetning och jag fick kontrakt på boken som kommer ut under 2017.

3. Vad skriver du på just nu

Jag gillar att ha flera projekt igång och det har jag nu med. Jag skriver just nu på ett manus för 9-12 där jag hoppas att jag ska skrämma upp läsaren så han eller hon inte törs sova utan att ha lampan tänd J. Sen redigerar jag ett manus, också 9-12, där jag istället hoppas att läsaren ska få skratta en massa. Jag redigerar även på ett YA-manus där det är mer kärlek och relationer som är temat. Lite vid sidan av slipar jag på ett bilderbokmanus också. Och så har jag en plastmapp fullproppad med små papperslappar med nedskrivna idéer som jag går och tänker på lite nu och då när jag gör annat än skriver. Låter dem liksom gro till sig i huvudet tills jag tycker att jag har fått till en idé tillräckligt mycket för att börja skriva synops av den till ett manus.

 
Om du vill läsa mer om Linda och hennes böcker finns hennes hemsida här
 
Välkommen tillbaka nästa vecka, för sommarens sista författarintervju! Veckorna efter det kommer lite andra saker att dyka upp... :)
 

Författarintervju 7

Författarintervjuer Kommentera
Det här inlägget är tidsinställt eftersom jag är ledig, men lämna gärna en kommentar ändå!
 
Sommarens sjunde intervju är med en Linda Åkerström, författare som jag är sååå avundsjuk på, för hon ska få ge ut en pixibok. En pixibok!!! Det hoppas jag också på att få göra någon gång, men tills dess får jag väl nöj mig med att läsa Lindas! ;)
 
Hon har en bokserie utgiven på Idus förlag också, en deckarserie för barn. De böckerna kan ni passa på att läsa i väntan på pixiboken!
 

1. Hur fick du idén till din bokserie om Ödeckarna?

Jag ville skriva en deckarbok för barn i åldern 9-12. Både för att jag hade lust med det och för att mina egna barn hade typ läst slut på alla deckarserier på biblioteket. Jag tänkte att om de saknar fler sådana böcker så kanske det finns andra barn som också gör det. Jag hittade på ett gäng barn, satte dem i min uppväxtmiljö (en ö i Dalälven) och gav dem ett mysterium att lösa. Boken blev till slut tre böcker, men nu blir det nog inte fler i den serien. Tror jag.

Ödeckarna - Ingen vanlig tjuv är den första delen i serien!
 

2. Hur gick det till när du fick manuset till pixiboken antaget?

Jag hade skrivit ett bilderboksmanus som jag skickade in till Bonnier Carlsen. Efter ungefär tre veckor fick jag svar att de var intresserade av det, men undrade om jag kunde skriva om texten så att den passade formatet för en pixibok i stället. Det ville jag ju såklart och började jobba med texten. Den skulle skalas ner till hälften ungefär och ändå behålla kärnan i berättelsen. Kul men också svårt. Jag var rätt svettig innan jag var nöjd och vågade skicka tillbaka den, jag ville ju så himla gärna att det skulle gå vägen. Pixiredaktionen gillade min bearbetning och jag fick kontrakt på boken som kommer ut under 2017.

3. Vad skriver du på just nu

Jag gillar att ha flera projekt igång och det har jag nu med. Jag skriver just nu på ett manus för 9-12 där jag hoppas att jag ska skrämma upp läsaren så han eller hon inte törs sova utan att ha lampan tänd J. Sen redigerar jag ett manus, också 9-12, där jag istället hoppas att läsaren ska få skratta en massa. Jag redigerar även på ett YA-manus där det är mer kärlek och relationer som är temat. Lite vid sidan av slipar jag på ett bilderbokmanus också. Och så har jag en plastmapp fullproppad med små papperslappar med nedskrivna idéer som jag går och tänker på lite nu och då när jag gör annat än skriver. Låter dem liksom gro till sig i huvudet tills jag tycker att jag har fått till en idé tillräckligt mycket för att börja skriva synops av den till ett manus.

 
Om du vill läsa mer om Linda och hennes böcker finns hennes hemsida här
 
Välkommen tillbaka nästa vecka, för sommarens sista författarintervju! Veckorna efter det kommer lite andra saker att dyka upp... :)