Jag har skrivit mycket lättläst för barn tidigare, och faktiskt en lättläst bok för vuxna också som kom ut på Vilja förlag 2017 och heter Stugan vid sjön. Men jag ville skriva mer för vuxna, så jag blev jätteglad när jag fick chansen att skriva en lättläst feelgood-serie, med temat fördomar och kärlek, för Bokförlaget Hedvig. Jag hittade på en historia om Samira som skulle hjälpa sin granne Martin med hans husdjur medan han skulle opereras. Jag tänkte att det skulle finnas ett visst motstånd både till husdjuren och till Martin, och kom fram till att det skulle passa perfekt om det var råttor han hade. Så jag tog reda på allt om hur man tog hand om råttor. Vad de åt och när de åt, hur deras bur skulle se ut och hur råttorna skulle kunna bete sig. Det var faktiskt jätteroligt, och jag blev till och med lite sugen på att skaffa råttor själv. Jag dubbelkollade all research jag gjort med en kompis som haft råttor, så att allt stämde och kändes troligt.
Förlaget gillade manuset och vi började jobba med språket. Det var en hel del jobb med det, och det kommer ni att få läsa om i ett senare inlägg. Efter några redigeringsrundor kändes allt rätt bra. Eftersom boken är en lästräningsbok för sfi lät förlaget en sfi-lärare läsa för att ge respons. Hon tittade både på språknivån och på innehållet. Vi fick förslag på något ord som borde bytas ut för att det skulle passa den tänkta målgruppen bättre när det gällde läsförståelsen, och så hittade hon något som eventuellt kunde vara ett problem. Råttorna! Hon sa att för vissa av hennes elever skulle det här med att ha råttor som husdjur kanske verka alldeles för konstigt, ja kanske rent av lite äckligt? Hon var rädd att några av hennes elever kanske skulle välja bort boken av den anledningen. Och det ville vi ju inte. Men vad kunde Martin ha för husdjur istället?
Jag tänkte att jag skulle fortsätta på gnagarspåret, och för att inte behöva ändra för mycket i texten så bestämde jag mig för att hitta ett djur som var så likt råttor som möjligt. Jag läste om hamstrar och chinchillor, men fastnade för marsvin. Där fanns det en hel del likheter med råttor när det gällde skötsel. Jag ändrade det som behövdes ändras, och som tur var har min kompis som haft råttor även haft marsvin, så jag fick återigen hjälp med att se om det jag skrivit om marsvinen kunde stämma.
Jag fick ändra lite men hade fått till det mesta. Så nu fick Samiras granne Martin ha två marsvin istället för två råttor, men namnen fick de behålla. Pia och Caroline. Döpta efter Pia Sundhage och Caroline Seger. Martin är, som ni kanske förstås, ett stort fan av fotboll. Samira är det inte. Trots det slutar det förstås lyckligt, men hur får ni ta reda på själva genom att läsa eller lyssna på boken!
